Saknaden...

...efter pappa är stor. Det känns så overkligt alltihop. Att läsa dödsannonsen i tidningen, att veta att det snart är dags för begravningen.
Här om dagen när jag var ute och gick så fick jag mötande av en likadan bil som pappa har och givetvis reagerar jag genom att titta extra om det är pappa men lika snabbt kommer jag ju på mig själv att det inte är så. :-(
Varför finns cancer? Och framför allt varför finns det inget botmedel mot det?
Pappa ska ju vara här! Dottern sa igår "Morfar bor i himmelen, fåglarna, stjärnorna och månen åsså". Lilla tjejen, hon saknar honom mycket hon också. De busade och lekte så mycket innan han blev sjuk.
Livet är inte rättvist! :-(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0